Skip Ribbon Commands
Skip to main content

I huvudet på analyschefen

Fortfarande bra tryck på gaspedalen

Återigen har den svenska ekonomin överraskat med att växa snabbare än väntat. Det är dock ingen behaglig känsla som infinner sig när man går igenom de senaste indikatorutfallen, snarare en lite lätt rysning inför vad som kan komma när konjunkturcykeln så småningom viker nedåt.

De preliminära BNP-siffrorna för det andra kvartalet, som publicerades i slutet av juli, visade att ekonomin vuxit med 3,3 procent de senaste fyra kvartalen. Det är nästan en procentenhet snabbare än vad analytikerna räknat med och rätt svårt att matcha för våra europeiska grannar. Hushållens konsumtion fortsätter växa i god takt, understödd av en stark arbetsmarknad. Samtidigt har investeringstillväxten faktiskt dämpats en del, mest på grund av avtagande bostadsbyggande. Exporten har vuxit, men kanske inte i den takt man hade hoppats på, givet efterfrågan i omvärlden. Företagen är dock mycket optimistiska om framtiden, vilket bland annat visar sig i att de ökat på sina lager en hel del.

Konjunkturcykler är vanligen mellan tre och åtta år långa. Senaste toppen var 2008, så mycket talar för att vi snart når (eller redan nått) toppen. Politikerna kan och bör använda olika verktyg för att bromsa in eller gasa på ekonomin och därmed dämpa svängningarna. Trots högkonjunkturen så är dock den ekonomiska politiken i Sverige fortsatt kraftigt expansiv. Under valår spenderar politiker på både kommun- och riksnivå gärna lite extra skattepengar för att öka sannolikheten för omval. Lägg till detta att Riksbanken hållit styrräntan under noll i mer än tre och ett halvt år, vilket naturligtvis stimulerar alla former av lånefinansierad konsumtion och investeringar, inklusive bostads- och fastighetsköp. Och att vi har en krona som är svagare än på nästan tio år, till glädje – om än kanske kortsiktig - för de av landets exportörer som tar betalt i utländsk valuta men har kostnaderna i kronor. Uppenbarligen är det ett rätt bra tyck på gaspedalen.

Utgången av höstens val och regeringsbildning kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen. Sannolikheten är hög för ett oklart valresultat med ett otydligt regeringsunderlag och därtill hörande osäkerhet om den ekonomiska politiken. I omvärlden har tillväxten visserligen varit hyfsad den senaste tiden men stora faror lurar i skuggorna i form av eskalerande handelskrig mellan de tre stora, USA, Kina och EU, samtidigt som Europa själv brottas med följderna av kommande Brexit. En omsvängning i förutsättningarna till det negativa kan således komma snabbt.

Läget på den svenska bostadsmarknaden, med galopperande bostadspriser som sporrat till stegrad skuldsättning bland hushållen, har varit omdiskuterat i flera år. Byggindustrin har snurrat på högvarv med problem att få tag på både personal och maskiner. Nu börjar tecken på överhettning synas även på andra håll i ekonomin. Drygt 40 procent av alla tjänsteföretag och nästan 60 procent av industriföretagen uppger att de har brist på arbetskraft, en andel som tangerar nivåerna från när IT-bubblan var fullt uppumpad kring millennieskiftet. Arbetslösheten är nästan nere på 6 procent (bland inrikesfödda ligger den under 4 procent). På fastighetsmarknaden är efterfrågan på kontorslokaler så stark att man även där får gå tillbaka nästan tjugo år för att hitta så låga vakansgrader. Kontorshyrorna har följaktligen ökat snabbt, i centrala Stockholm ligger de nu bland de högsta i hela Europa. Alla överhettningstendenser innebär att konjunkturinbromsningen kan bli rätt kännbar när den väl kommer.

I två viktiga delar av ekonomin syns dock ännu inga tydliga överhettningstecken, och det är konsumentpriser, inflationen, och löner. Trots stark tillväxt och en stram arbetsmarknad så är inflationstrycket fortfarande lågt. Visserligen har pris- och löneökningstakten ökat något den senaste tiden men fortfarande ligger inflationstakten i underkant i förhållande till inflationsmålet medan den årliga löneökningstakten ligger kring historiskt låga 2,5 procent. Det ihållande låga inflationstrycket ligger bakom de låga räntenivåerna. Nyckeln till hur kraftig den kommande inbromsningen av konjunkturen blir ligger troligtvis i hur ränteläget utvecklas framöver. I bästa fall tuffar ekonomin på i god fart ett par kvartal till, inflationstrycket tilltar något, kronan stärks och ränteläget stiger. När inbromsningen sedan kommer så kan den dämpas med räntesänkningar, svagare krona och underskott i statsbudgeten. I värsta fall kommer konjunkturnedgången tidigare än beräknat, förstärks av ett uppåtgående ränteläge och kan inte mötas med politiska åtgärder då ett parlamentariskt dödläge gör det omöjligt att få majoritet för stimulansförslag.